Torres. The one and only.

Jag har precis avverkat filmen "Marley and me" för kanske tredje eller fjärde gången sedan den kom ut. Jag fullkomligt älskar den filmen! Känslan som filmen lämnar efter sig är näst intill magisk. Och crazy Marley påminner mig faktiskt mycket om en viss liten skit som jag bor med...

Älskade lilla Torres.

Döpt efter fightern Miguel Torres är han. Och en jävla bråkstake är han, den delen stämmer förbannat väl. När vi åkte för att hämta honom var han ensam kvar i kullen, bara det borde ha varit en liten varning. Nej men för att vara allvarlig, så hann jag inte mer än in i rummet och sätta mig på huk innan Torres kastade sig fram och började bita i mina snören till byxorna. Jag förälskade mig på en sekund.

För att vara ärlig så var han en plåga från den sekunden som han steg in genom dörren. Han var konstant rymningsbenägen, totalt outtröttlig och precis som askungens bal helt underbar faktiskt! 

I ett försök att lugna ner den unga mannen lät vi kapa hans bollar och blev lovade av veterinären att han i alla fall samma dag som han kommit hem från operationen skulle vara totalt däckad, och att det inte var ovanligt att det varade ända till nästa dag. Cirka tio minuter efter det att jag lyft in honom genom dörren stod han och kissade på köksgolvet. Och groggy vet jag inte om jag skulle vilja påstå att han var när han hoppade runt som en känguru i sängen när jag renbäddade. Så tji fick vi...

Helt galen i leken.

Partykatten Torres.
Även om han är mer av en öltyp, så verkar även vodka gå ner.

För att ni ska förstå hur det är att leva med Torres, så ska jag ge er en liten inblick. Jag delar inte säng med Torres, Torres delar säng med mig. Han sover på den huvudkudden som passar honom, och sen får jag låna någon av de andra. Han trängs som ingen annan, och när han tycker att vi har sovit länge nog så väcker han en genom att bita dig i näsan eller öronen. Det händer som tur väl är inte alltid, men är lika underbart de gångerna det händer ändå. Han sitter i badkaret när jag duschar. Alla promenader som styrs mot köket blir en tävling på liv och död, Torres vinner varje gång och av kanske tjugofem gånger får han endast mat två. Anledning till det är att det finns en tid när han var fet, och att den tiden nu är över. Han har en vattenskål, men dricker alltid ur kranen eller andras vattenglas.

Under den tiden Torres bott under mitt tak har han kanske tuggat i sönder tjugo mobilladdare, en datorladdare, en högtalarsladd, en fön, en klocka, femtusen leksaksmöss och en matlåda (!). Och då glömmer jag säkert något. En jävla terrorist är vad han är. Det går inte en endaste vecka utan att jag funderar på att avliva honom och vinna det här jäkla kriget. Problemet med det är att det inte skulle vara en vinst. Det skulle vara en enorm förlust. En förlust av världens finaste kattpojke!

Mina damer och herrar, the one and only...

Torres!