Färdigbadad!

Min fredag!

Finally fredag! Som jag har längtat! Och vilken underbar vecka det har varit fram tills nu, vilket naturligtvis bådar gott för resten av helgen...

Vi kan börja med att jag har ett nytt nagellack. Jag kallar det lekfullt ljuslila. Jag hatar egentligen färgen, men jag kan bara inte motstå den. Jag vill vara lekfull. 

Nu ska jag strax iväg och göra bomben i motionsbanan! Tror ni att man blir poppis då? Men först slänger jag i mig en bananshake full av kolhydrater. Målet är inte att tappa vikt, utan att omfördela den vikt jag har och att motionera, remember?

Efter simningen drar jag direkt på kräftskiva! Bättre sent än aldrig... Jag längtar redan efter att få hälla upp en riktigt kall cider och börja slabbandet. Hur många av er har varit på kräftskiva i år? Det bästa med kräftskiva tycker jag är att man får sjunga vid matbordet. Det fick aldrig jag när jag var liten. Så ikväll ska jag sjunga högst av alla! 

Önskar alla mina bloggläsare en skön fredag!

Följ bloggen för fler uppdateringar.

Min perfekta dag.

Har jag haft en perfekt dag eller vad? Efter jobbet har jag och Annika arbetat med en liten plan vi har, medan hennes underbara pojkvän lagade helt galet god mat till oss! Sa jag att han kom fyra i matlagnings-SM eller vad det nu kallas för när kockar tävlar mot varandra? Så jävla bra är han. Och då förstår ni kanske hur mätt och belåten jag är?

Efter det bokade jag biljetter till Sanna Nielsens julkoncert (nu börjar det närma sig!!), och konstaterade att det finns en hel del andra grejer jag är riktigt sugen på att se!

Och nu avslutar jag dagen med att hänga i sängen med Emse och mysa loss...

Jag kunde bara inte be om mer. 

Me, myself and I - time!

I came around. Part one.

Det där med att förändras, det var aldrig min plan. Det fanns aldrig med i beräkningarna att det skulle bli jag som skulle bli den där som var känslomässigt förstörd på så många sätt. Min största rädsla var till en början att behöva sova själv om nätterna, och plötsligt var jag den där som inte kunde sova ihop med någon. Jag kunde inte sova över någonstans, och jag blev den där som hittade på någon billig ursäkt på morgonen för att återigen få lägenheten för mig själv. Jag drack för att bli full, inte för att det var gott. Jag dansade hela natten i skor som fick mina fötter att blöda, så att jag slapp känna. Och så stängde jag av.

Det var aldrig min plan att bli kall. 

Men jag blev kall. Jag blev hård. Jag var nästintill osårbar. Det är förvisso svårt att såra en människa man inte kan komma nära. Och det var ingenting som hände över en natt. Inte över två heller. Det tog flera år. En trasig bakgrund. Flera män. Flera svikna förtroenden. Men den där uppenbarelsen av att det var jag som var emotionellt skadad, den slog mig som en käftsmäll någonstans under första delen av detta året. Det var lite som att ett beroende gav sig till känna. Först kom käftsmällen, sen kom förnekelsen och sen kom insikten. Och det var som att springa för sitt liv. Om jag rörde mig tillräckligt fort så skulle insikten aldrig komma ifatt mig tänkte jag. Och så en dag stod den där runt hörnet och väntade på mig och då fanns det ingenstans att fly längre. 

Insikten bestod av att först läka ut käftsmällen som minst sagt orsakade en hel del skada. Efter det kom tiden då jag försökte att reda ut vilket som var förnekelse och vad som var sant, och den tiden var svårast. Svårast för att man lurar sig själv att känna saker som man egentligen inte känner, sakna saker som man egentligen inte saknar och så är man förtvivlad över förluster som egentligen inte kostar en något. Svårast för att man inte vet vilka känslor som är äkta, och vilka som är falska och när man tror att man har saker och ting klart för sig så inser man att man återigen är lurad. Som i än en gång sviken. Fast denna gången av dig själv.

Powerwalk med helt okej utsikt!

Pissed off.

Fy fan vilket jävla uselt humör jag är på. Jag hade tänkt att jag skulle göra detta till en lika trevlig dag som de senaste varit, men nu vill jag helst av allt bara låsa dörren och kasta nyckeln! 

Till att börja med så hatar jag vädret. Helt ärligt. Jag tar hellre regn dygnet runt (mest för att jag äger ett jäkligt schyst regnställ, och då vet jag iallafall vad jag ska ha på mig) än detta! Man är påpälsad som en idiot när man tar sig till jobb på morgonen (och termometern visar +11 grader) och sen när man ska hem vill man helst av allt klä av sig naken. Finns det inga mellanting? Och en sol som inte visat sig på hela sommaren behöver ju inte bry sig om att dyka upp nu. Too late. 


Vidare så är jag jävligt trött på alla dessa dieter folk går på. Jävligt trött. Om folk bara gjorde det i sin lilla ensamhet kunde jag inte brytt mig mindre, men förstår ni hur trött jag är på folk som gnäller för att dom går på diet, för att dom är hungriga, för att dom inte går ner riktigt så mycket i vikt som dom hade planerat osv osv... Jag har en nyhet till alla som utesluter kolhydrater, kör på GI, dricker soppor och svälter sig! Ät rätt och motionera i förhållande till det du äter!  

Den enda viktminskningsmetoden som jag köper är viktväktarnas. Jag tror verkligen att den funkar för de som har svårt att ro det i hamn på egen hand, plus att deras upplägg känns genomtänkt och genomförbart. Att leva på soppor är inte normalt. Den viktminskningen du gör på det sättet kommer inte att hålla sig i längden om du sedan inte lägger om dina kost- och motionsvanor. Varför är folk så jävla korkade? Kan ni säga mig det? Varför förstår folk inte att mat är bränsle för kroppen, som kroppen lagrar om kroppen inte gör av med det. Motion är ett sätt att göra sig av med bränsle och äter man mycket så behöver man motionera mycket för att göra av med bränslet. Svårare än så är det inte. Det är för fan grundläggande. 


Visst är jag en riktig liten solstråle idag? Tycker ni inte det?


Nu gör jag slag i saken och drar iväg på dagens utomhusaktivitet som jag tänkt hoppa över nu i typ fyra timmar. Men det ska minsann inte fuskas här redan första veckan! På fredag är det dags att bada och på söndag är det valfri aktivitet. Är det någon som också kör en ny livsstil så här till hösten förresten? Eller ni sparar er till våren? Ni gör jäkligt rätt i det ska ni veta. Om jag hade överlevt vintermörkret så hade jag också sparat mig till typ sista veckan i maj.

Min hjälte.

Thinking of you as my hero? Well, I clearly lost my mind...

Vi har det där begreppet igen. Med hjältar. Framförallt manliga sådana. Många tjejer förälskar sig i tanken på att möta sin hjälte och förälska sig handlöst i denna man och leva lyckliga i alla sina dagar tillsammans. Med många tjejer räknar jag in mig själv. Räknade. Som i att jag inte räknar in mig själv där längre.

Det är en härlig illusion. En lycklig fantasi sådär. Och jävligt omodernt.

Jag klarar inte allt själv. Det säger jag inte. Men jag överlever utan en man. Det gör jag däremot. Jag står inte och faller med en man. Jag står speciellt inte och faller med en man som tror att han måste vara min hjälte för att garantera min överlevnad. 

Jag tror på idén att två är starkare än en, så länge den tvåsamheten kompletterar varandra. Jag gillar män som tänker som gentlemän. Och att jag intresserar mig för en, enligt mina kriterier, stark man har snarare en biologisk förklaring framför en psykologisk. Och med begreppet stark kunde jag inte bry mig mindre om vad du bänkar utan desto mer om vad ditt psyke klarar. Intelligenta, mogna och självsäkra män är bland det attraktivaste som finns.

Kameralek: miss teacher.

Idag har jag hämtat ut mina brillor! Plötsligt noterar jag att det finns en värld där bakom allt det suddiga. It's showtime...

Min skalmans mormor-look.

 

 

 

Vad säger ni? Hiss eller diss? Well, det är ju egentligen ingen diskussion. Jag måste ju se!

 

Dagens samtal.

Hela dagen har jag tillbringat på det extra läkarkontor som vi har, i rollen som administrativ. Detta aktningsvärda uppdrag har jag gjort mig förtjänt av genom att ta över ansvaret för gästdialys och därmed börjat driva en del projekt som i ärlighetens namn enbart är ett stort nöje att driva. Men det är lite tidskrävande och därför avsätter vår kära planerare Lina lite då och då administrativa tider så att man slipper vara i vården och kan koncentrera sig helt och hållet på annat.

Nackdelen med vårt extra läkarkontor är att det ligger helt avsides och att det är väldigt få som "bara går förbi en" och då sitter man där rätt ensam. Av den anledning har jag valt att kalla kontoret för grottan. Ett namn som inte enbart är till sin fördel fick jag idag helt enkelt erkänna för mig själv när jag bjöd in Annika på samtal:

Annika: Men då kommer jag in till dig så fort jag är klar med detta!
Jag: Gör så! Varmt välkommen in i min grotta!

Ehh... 
  

Dagens kontorsleende!

Happy moments.

Först och främst vill jag börja med att tacka för alla fina kommentarer jag fick gällande mitt inlägg igår! Jag försöker att varva bloggen med dagliga uppdateringar om mitt liv, bildblogg och ibland så delar jag med mig av mina texter. Vem som helst kan leverera en uppdatering om sitt liv, och bilderna bryr jag mig inte så mycket om vad ni tycker om dom, men mina texter... dom är lite heliga. Det är så nära mig man kan komma. Och det blir ju såklart lite sårbart! Men det gör mig väldigt glad att ni gillar det!


Idag, när jag gick min powerwalk i pildammsparken, konstaterade jag hur fruktansvärt lycklig jag är för tillfälligt. Är det okej att vara lyckligare än någonsin trots att människor svälter, nära och kära är sjuka och mammor dränker sina barn? Jag är inte säker. Men jag är det ändå. Så himla lycklig! Så jag unnar mig att vara det ett litet tag till...


Imorgon är det motionsfri dag och inspirationskväll på min favvoinredningsbutik. Jag kan knappt bärga mig! Jag ska låsa in plånboken i en kista och gräva ner den tio meter under jorden. Och även om jag gör det kan jag ändå inte gå i god för att jag kommer hem utan något inköp. Jag skulle kunna sälja min mamma och belåna mina katter för hälften av sakerna i den där butiken. Det är inte hälsosamt för fem öre. Men jag går dit för att mingla och äta tilltugget. Jag tror nästan på det själv.

Och det är helt okej väder får man väl säga!

Om jag promenerar idag innan jobb? För det gör jag!

Att vara med dig.

Att jag har varit med dig, har förändrat mig som människa. Det har definierat mig på ett annat sätt. Det har lärt mig mycket om mig själv. När vi tog slut stängdes en dörr, men det öppnades aldrig några nya. Istället satt jag fast i ett rum med en stängd dörr. Och allt kändes hemskt, det var verkligen ofattbart tungt. Men jag satt kvar där i rummet, trots att du gläntade på dörren lite då och då, så satt jag kvar där och konstaterade varför dörren måste förbli stängd. 

Till slut kom det en dag när jag öppnade ett fönster och klev ut ur det tomma, kalla skal till rum som en gång blomstrat i varma färger och former och det var först då jag kunde förstå att huset varit övergivet sedan länge. Det var ditt misstag, att du lät rummet du placerade mig i bli så förfärligt tomt och kallt. Mitt misstag var att jag inte var modig nog att resa mig upp, öppna dörren och gå där ifrån långt innan. För när jag väl öppnade det där fönstret och klev ut i en värld utan dig så möttes jag av svaga vindar som långsamt blåste liv i mig igen. Och sakta men säkert återvände alla mina krafter och jag blev återigen vad jag alltid har varit. 

Starkare än dig. 




 

Söndag it is.

You just gotta love it. Man vaknar klockan sju (och somnar om till tio förvisso) och solen skiner. Det är ett väderföremål man inte sett för mycket denna sommaren... Eftersom mitt blodtryck ligger i källaren idag blir dagens valfria motionsaktivitet en powerwalk. Ni glömmer väl inte veckans motionsschema? 

VECKA 39
Måndag: promenad innan jobb.
Tisdag: räknas VIP-kväll på min favoritinredningsbutik som motion?
Onsdag: utomhusaktivitet efter jobb.
Torsdag: planeringsmöte hos Annika - dvs ledigt.
Fredag: simma efter jobb.
Lördag: motionsfritt enligt planering.
Söndag: valfri motion. 

Kameralek.

 

Veckans oseriösa inlägg är härmed levererat.

On the right track!

I'm on the right track, baby
I was born this way!

Det är en förfärligt härlig känsla när man ställer sig i spegeln och verkligen känner igen sig själv! De senaste månaderna har jag verkligen känt att jag äntligen kommit i fas med vem jag är, och vem jag vill vara. Jag är lugn och harmonisk, brinner för det jag vill och satsar på de sakerna som är viktiga för mig! Jag känner igen mig själv, jag känner igen den där glada tjejen som tror att allt är möjligt bara man kämpar riktigt mycket för det. Det låter kanske naivt i era öron, men jag hade aldrig kommit dit jag är idag om det inte var för att jag trodde på det...

Ikväll blir det grekiskt med tjejerna, och sedan Crazy, stupid, love ovanpå det. Låter faktiskt som en perfekt lördagskväll i mina öron.

/M. Tycker att alla borde vara väldigt nöjda med vem dom är cause we were born this way! 

 

En annorlunda fråga.

Föresten! Något äckel ställde igår en lite annorlunda fråga i bloggen... Så för att besvara din fråga om jag vad sover i:

För tillfälligt är det sex stycken EKG-elektroder, mina allra finaste och mest tvättade bomullstrosor samt en bettskena.

I'm so hot it hurts.

Mannen i mitt liv ;)

Idag har varit en helt crazy dag. Jobbet var galet. Sedan körde jag och tankade, storhandlade, tog ut pengar, handlade på apoteket, packade upp all mat, bytte om, körde och fixade ett klippkort till simhallen, körde till Maria, fixade en film, fixade mat och sedan slog vi oss ner i soffan. Phu! Fast dagens höjdpunkt var ändå att få umgås med denna killen:

Mika bjöd på pommes...

...tills Theo blev spyfärdig ;)

Kan ni fatta att jag höll denna lilla killen i mina armar när han bara var några dagar gammal? Jag kan inte. Maria och Eddie har fått en rätt schyst grabb ändå ;)

 

Kom i form 2012

Jag tänker inte ge upp på denna punkten, bara så att ni vet det. Jag ska motionera mig igenom hela hösten och vintern. Och efter typ en timmes pepp-surfande har jag bestämt mig för att varje vecka schemalägga träningen. Precis som jag bokar in allt annat socialt och viktigt. Kommande vecka ser därför ut såhär, motion är markerad med denna färgen:


VECKA 39
Måndag: promenad innan jobb.
Tisdag: räknas VIP-kväll på min favoritinredningsbutik som motion?
Onsdag: utomhusaktivitet efter jobb.
Torsdag: planeringsmöte hos Annika - dvs ledigt.
Fredag: simma efter jobb.
Lördag: motionsfritt enligt planering.
Söndag: valfri motion. 

Och bara så att vi har det klart för oss, så tränar jag inte för att justera min kroppsform! Jag är jävligt nöjd med min kroppsform. Jag motionerar för att inte växa fast i soffan, för att fixa till min kondition och för att motivera mig att överleva höstmörkret. Därför har jag också valt aktiviteter som passar min livsstil, och valt bort aktiviteter som att springa, spinna och liknande till förmån för saker som att gå skogspromenader, simma (basta för att vara helt ärlig), åka skidskor och liknande. Och vill jag inte göra något av det jag bestämt någon dag så gör jag inte det, och då är det inte hela världen. Schemat finns till för att motivera mig att hålla igång och komma iväg, inte för att jag ska bli ett träningsfreak.  

När man inte hade kunnat säga det bättre själv.

"Freedom to you has always been who ever landed on your dick".

Idag har jag varit ledig, och inte fått en enda sak gjord som jag planerat! Det är lite av en bedrift det med. Jag har varit på sjukhuset och visat brösten som vanligt (den som arbetar på sjukhuset och inte har sett mig halvnaken det senaste halvåret måste vara tjänsteledig!), pratat i telefon med Emse kanske tio gånger (?), fikat med Emse, C & A, shoppat snygga saker till A och störst av allt:

Kickstartat Kom i form för 2012!!

Pass nummer 1. Jag säger bara 30 minuters powerwalk i nattsvarta bokskogen. Jag känner redan hur mitt livs form kryper sig på mig. Imorgon ska jag handla tvåhundra kilo frukt också. 

Mika goes crazy.

Glöm mitt senaste inlägg. Jag får sådana infall ibland.

Jag har varit på kanske hundra lägenhetsvisningar i år. Minst tio i alla fall. Och jag har tagit ett beslut att inte flytta i år. Att inte köpa i år. Och framförallt att inte renovera mer i år.

Jag ska inte spontanköpa en hund i heller. Inte göra fler tatueringar. Och inte para Nellisen med någon och ha små bebiskatter i hela lägenheten heller. Inga fler projekt!

Jag ska njuta av det jag har. Och jag har det fruktansvärt bra!

All that I want
In my life
Is the feeling of peace
Deep within me truly
I took chance
I let go

I found out what I dreamt of
And I looked it up
At this very moment
What I want is what I've got

Mitt sovrum...

Alltså jag känner ett akut behov av att köpa en egen lägenhet och lägga en cremefärgad heltäckningsmatta i sovrummet! Till det ska jag ha en hög, stor, vit säng med kraftiga sängstommar och mörkt lila draperande gardiner i något lyxigt tyg.

Är det läge att börja gå på lägenhetsvisningar tro?

Ska bli ett höstproffs!

Jag märker att det har blivit höst nu. Inte bara för att jag går runt i termobyxor i tid och otid, för att det är mörkt på morgonen när jag vaknar och för att jag måste använda strumpor (våga vägra strumpor) hela tiden. Utan framförallt för att mitt humör blir därefter...

Idag har varit en riktigt härlig dag! Jag vaknade glad (vilket är jämförbart med ett mirakel) och det humöret har hållit i sig hela dagen. Det är då jag kan se det, att höstmörkret har haft en viss inverkan på mig. Jag är inte sådär ljuvligt nöjd med livet, har inte lika kul och njuter inte lika mycket av min lediga tid. Nu påstår jag inte bara att det är höstens fel, men jag tror faktiskt på sambandet jag själv dragit, och så kan vi ju bara inte ha det! Så för att hejda detta omedelbart har jag lagt upp en plan (som ni naturligtvis ska få ta del av eftersom ni ju säkert är sådär dödligt intresserade av min höstplan):

Från och med nästa vecka skall jag motionera tre gånger i veckan. HA HA HA tänker nu alla människor som känner mig på riktigt eftersom jag aldrig motionerat ordentligt i hela mitt liv. Men jag menar allvar. Motion är viktigt, även för smalmänniskor som mig själv, och fysisk aktivitet bidrar till ökat känslomässigt välbefinnande. 

• En morgon i veckan ska jag ut och powerwalka innan jobb (haha, det här får vi dock se...)
• En dag i veckan ska jag motionsimma (eller i alla fall plaska runt lite, basta och duscha trakasserande länge medan jag ser kön växa till det gemensamma duschutrymmet).
• Och en dag i veckan ska jag göra någon form av utomhusaktivitet. Till exempel cykla riktigt långt, gå en sväng i bokskogen eller mula något fritidsbarn när det väl blir aktuellt för snö. 

Det är inga ursäkter som gäller! Jag ska faktiskt hålla stenhårt på detta (ett par veckor eller så). Utöver det ska jag även:

• Sova regelbundet, sju till åtta timmar per natt.
• Äta minst en frukt om dagen. 
• Skippa bloggen, TV, wordfued och allt annat när jag lagt mig för att sova och istället läsa en bok eller sova.  
• Äta bra, och varierad kost, vilket jag förvisso tycker att jag redan gör till stor del.

Det är inte så att jag ska bli tråkig, men jag ska bli bättre på att hålla mina rutiner i veckodagarna. Kul får jag ha på helgerna. Då får jag lov att rasera allt jag byggt upp under veckan för att sen börja om på nytt (det konceptet låter väl superstabilt?). 

/M. Ett blivande höstproffs! 

 

Om män.

"Jag har alltid bestämt mig väldigt snabbt i fråga om män. Alltid blivit kär i en blink och utan att mäta riskerna . Jag har en tendens att inte bara se det bästa i varje människa utan att förutsätta att varje människa verkligen har förmågan att nå sin högsta potential. Fler gånger än jag har lust att räkna har jag förälskat mig i vad en viss man skulle kunna bli snarare än i själva karln, och sedan har jag hållit fast i förhållandet länge (ibland alldeles för länge) i väntan på att han skulle höja sig till denna sanna storhet. I kärlekslivet har jag ofta fallit offer för min egen optimism..."

                                                                                          Elizabeth Gilbert, Eat pray & love. 

Hey girl, is he everything you wanted in a man?

Kommer ni ihåg att jag för ett tag sedan fick en förfrågan här på bloggen från en tjej som hade lite frågor gällande uppbrott, separationer och krossade drömmar.. Jag svarade henne så gott jag kunde, även om jag bara kunde ge henne min erfarenhet. Efter det blogginlägget har det varit tyst. Men så idag låg där ett kort mail i inkorgen när jag kom hem. För att återge mailet kort så påstår hon att hon gjort allt jag skrivit i blogginlägget och att det fortfarande känns hemskt. Hon skriver att om han inte ska gå vidare till någon annan tjej så måste hon ta tillbaka honom nu nu nu, och att hon saknar hans doft, sällskapet och tvivlar på att hon någonsin kommer att få det bra igen.

För det första vill jag bara säga en sak... Det är en månad sedan du lämnade ett förhållande på fem år bakom dig. Kom tillbaka om ett halvår så ska vi se om det inte känns lite bättre då! Klart att det fortfarande känns för jävligt! Vem tror du river upp hela sitt liv och känsloregister för att en månad senare tycka att situationen känns utmärkt? Och om du för en sekund tror att det kommer att vara bättre för dig att leva i ett förhållande med honom än att se honom tillsammans med någon annan så tror du också fel.  

Så sant som att jag sitter här och formulerar ett helt blogginlägg till dig utifrån bästa förmåga så kommer han att, inom ett halvår, skaffa sig en ny flickvän. Killar som han (om jag ska döma honom utifrån vad du har berättat för mig) skaffar alltid nya tjejer som gör att dom slipper vara ensamma med sitt eget samvete. Fördelen med att du inte gör detsamma är att du under din tid som ensam hinner utvecklas, älta, fundera, agera, resonera och bestämma dig för vad som är viktigt och oviktigt för dig. På så sätt kommer nästa förhållande förmodligen inte se likadant ut, medan risken man tar när man slänger sig in i nästa förhållande är att man upprepar samma misstag eftersom man inte hunnit läka. Med det sagt så menar jag inte att du ska totaldissa en bra kille om han dyker upp när du minst anar det, go for it då! Men ha i åtanke att det är min uppfattning att vi som människor, efter ett uppbrott, i saknaden letar efter samma egenskaper som vårt ex hade - i syfte att minska saknaden. Och vad du inte vill ha är ditt ex i en ny version!

Fortsättningsvis så tror jag inte att du saknar doften av honom alls. Jag tror att du ibland saknar honom, och det skulle jag vilja påstå är helt naturligt. Det är okej att sakna en människa man levt med i fem år. Det är okej att sakna honom länge till och med. Men det är inte okej att sakna honom utan att minnas varför du valde att gå. Glöm inte post-it-lapparna! Dom finns där för att påminna dig om allt annat som saknaden stänger ute. Imorgon efter jobb eller vad du nu gör om dagarna, så stoppar du ner kontokortet i väskan och så går du upp i stan och köper det härligaste jäkla doftljuset du kan hitta. Jag lovar dig att 75 % av de ljusen du luktar på luktar mycket bättre än respektlös, oförstående, sårande man. 

Vidare har vi sällskapet. Du har inte längre en sambo, så det är ju klart att det känns lite ensamt! Till en början är det tråkigt att lägga sig själv, laga mat åt sig själv, tvätta åt sig själv och handla åt sig själv. Men det är nu. Sen är det jäkligt skönt att ha hela sängen för sig själv, att bara äta det du vill äta, att bara tvätta dina egna kläder och att bara handla det du vill ha hemma. Jag lovar dig! Fördelen med att bo själv är att ingen jävel bryr sig när du för trettonde gången i rad spelar beware of the dog på högsta volym samtidigt som du mimar i din hårborste och hoppar i sängen (det är oehört befriande, gör det!), det är också helt (kanske inte socialt) accepterat att slänga använda trosor överallt om du inte känner för att använda tvättkorgen och det absolut bästa av allt... vad du vill se på tv ser du på tv. Inget mer kanalkompromissande! Ge dig själv någon månad till så ska du se att du plötsligt ifrågasätter varför människor överhuvudtaget bor ihop ;)

Sist men inte minst. Leta inte efter drömprinsen som kommer ridande på sin vita häst och räddar dig från allt elände. Rädda dig själv istället (jag har hört att moderna tjejer gör det i dagens samhälle) och satsa på att hitta en partner som stöttar dig, engagerar sig i er och är värd att ha vid sin sida i vått och torrt. Ge dig själv lite tid att komma över detta. Gråt när du är ledsen och skratta när du är glad. Tiden kanske inte läker alla sår, men den lindrar några. Med dom orden lämnar jag dig att hitta dina egna sätt att ta dig igenom detta. För du kommer att ta dig igenom detta, sanna mina ord! Och när du gör det är du välkommen till klubben för oss som överlevt ett break-up... Vi är cirka sex miljarder medlemmar!

"It always feels like there's just one person in this world to love. And then you find somebody else, and it just seems crazy that you were ever worried in the first place". 

Avklätt. Megan Fox. Robotar.

Igår gick jag och la mig klockan åtta. Tycker ni att man kan säga att man är utvilad om man sover från 20.3o-06.00? Jag tror att man kan det faktiskt. 

Idag när jag tog min dagliga promenad till jobb stötte jag i vanlig ordning på mina morgonstammisar. Killen med helt för mycket ansiktsbehåring som står och väntar på skjuts på hörnan. Åttio kilo rottweiler som är ute och går med sin ägare. Paret som joggar i jesusparken klockan tjugo över sex på morgonen (ingen tycker att ni är duktiga, helt ärligt, alla vill bara att ni slutar hetsa oss andra). Sist men inte minst stöter man på t-shirtmannen... Det är grabben som i alla väder (sol, ösregn, hagel, u name it) endast bär t-shirt. I morse hade jag termobyxor, halsduk, tjockiströja och jackan uppdragen till öronen. Han hade t-shirt och shorts. Fattar ni? Han var barbent och ärmlös. Och förståndslös. Framförallt förståndslös.

Efter att ha cyklat hem (utan termobyxor, okej det var liiite ambitiöst), duschat och fixat mat har jag bevittnat apsnygga Megan Fox ge sig i kast med diverse ascoola robotar i Transformers. Jag önskar mig en sån i julklapp. En svinsnygg bil/robot. Jag kan ta vilken som helst. 

Dagen som gick.

Jag städade. Åkte förbi sjukhuset. Handlade. Lagade mat. Tömde balkongen. Gick upp med allt på vinden. Satte igång och tvättade. Tog beslutet att jag inte orkade impregnera skorna idag. Torres har inte kräkts mer så jag avskaffade planerna på morgondagens barnvakt. Diskade. Jag gjorde en grov plan på 25-årsdagen och sedan gjorde jag det största misstaget man bara kan göra.

Jag satte mig i soffan.

Och nu kommer jag knappt upp här ifrån. Helst av allt skulle jag bara vilja gå och lägga mig, men eftersom jag har tvätt i tvättstugan får jag hålla ut ett par timmar till. På tal om tvätten så märks det ganska tydligt att hösten är kommen om man tittar på antalet använda strumpor den senaste veckan. Det ser ut som att jag driver ett dagis för tusenfotingar...

Nu ska jag strax ta på mig pyjamasen och slänga mig i sängen med en skål chokladpudding och skriva detta årets önskelista. Fattar ni att det är jul om typ tre månader? Så uuuuuunderbart!! Jag kan knappt bärga mig alltså. Julbak, pyntning, jul på Liseberg, skridskoåkning med varm choklad, klä granen och mycket mer är det absolut bästa jag vet. 

 

Min söndag.

Eftersom jag inte var ute till fem i morse, och nykter, så orkar jag idag göra lite mer än vad man vanligtvis orkar en söndag vilket är rätt bra eftersom jag har en del att göra idag. För att ge er ett urplock:

Jag ska städa, min katt är magsjuk. Behöver jag säga mer?
Jag ska tvätta ett obeskrivligt stort tvättberg.
Jag ska laga söndagsmiddag.
Jag ska ta in balkongmöbler och grill.
Jag ska ta ett varv på vinden.
Jag ska förbi sjukhuset en sväng och hälsa på UMAS i särklass snyggaste patient.
Jag ska planera veckan samt fixa barnvakt till imorgon om Torres inte är bättre.
Jag ska göra en grov planering av min 25-årsdag så att jag kan undvika firande på ett sätt som gör alla nöjda...
Jag ska inte se MFF.
Jag ska impregnera samtliga vinterskor.


/M. Har fullt upp idag.
 

Bowling och nakentimmen.

 

För att förtydliga så vann jag en av fyra gånger, men två av gångerna fick jag över 100 i poäng och bara det är ju en vinst i sig! ;) Om ni tittar noga så ser ni att jag vann med den stora poängskillnaden på hela två poäng vilket gav mig ett otroligt stort övertag om jag får säga det själv. Ni kan även se att jag började omgången med en strike och att min motståndare började rundan med att fälla åtta käglor och sen dra till med en ränna. 

Nu sitter jag här i sängen och kör min nakentimme, bloggar och lyssnar på Justin Bieber som den tolvåring jag är. Fy vilken perfekt lördag jag haft!

Bowlingsoutfit!

Okej, jag tar en för laget. Jag åker och får storstryk i bowling och sen spränger jag brallorna med fondue. På grund av brist på ork och motivation idag blir det ett vanligt vitt linne, en kort jacka samt favvobrallorna från Rom. 

 Smyckesmässigt är jag lite mer exklusiv med ett kors från okänd designer (eftersom jag är så våldsamt troende), klocka från Donna Karen och min belöningsring från Thomas Sabo.

Så hur tror vi att detta går? Får jag över hundra är det nog ett personligt rekord! Jag tror dock att jag satsar på tvåhundra ikväll. Önska mig lycka till.

Till en av mina bästa bloggläsare!

"Jag fullkomligt älskar din mössa! Vart är den inhandlad??hoppas det är ok att kopiera? Shoesen var nice dem med! Kram /Emina. .... Vänyar på ett foto av klänningen..."

Mössan är inköpt i pälsaffären på Triangeln! Alexandra heter butiken, och 299 pix fick jag ge för den. Finns i rött, vitt, svart och grått tror jag. Kopiera gärna, jag tar absolut inte illa upp! Fast en bild på dig i mössan är givetvis obligatorisk då ;) Ska lägga upp en bild på klänningen så fort jag slutat fjälla över hela kroppen!! Jag lovar.

Kram

Ett enkelt val!

Jag spenderar inte bara pengar på mig själv. Det finns en kampanj denna månaden där man kan skänka en skitsumma till Hjärt- och lungfonden som är särskilt avsedd för barn. 30 kronor kostar ett sms, det är ju ingenting alls! Men trettio kronor från tillräckligt många människor blir en del pengar i slutändan. Dessutom får man ett fint hjärta som tack när man gjort det...

 För att göra samma sak som jag:

 

Dödligt älskad.

Fy vilken underbar dag jag har haft i stan idag! Så avslappnat och skönt att gå runt i butiker och bara titta, shoppa lite och få nya idéer. Jag hittade allt jag skulle ha utom riktigt varma vantar plus att jag stoppade mig själv från alla onödiga impulsköp utom ett.

Efter att jag varit i kanske trettio butiker (utan att överdriva) och letat efter en speciell mössa som uppenbarligen ingen vill tillverka, så blev det det näst bästa alternativet. Jag inser att ingen kommer att kunna ta mig på allvar med den där bollen på huvudet men jag bjuder på det!

Inte en chans att jag kommer att frysa om fötterna denna vintern, det säger jag bara.

Dagens enda impulsköp, men jag hade ändå funderat på en ny väska. Kanske inte röd, men ändå. Den passar så himla fint till dom nya partyskorna...

Och slutligen dagens stora uppgift, att hitta lågklackade stövlar i ordentligt skinn till vinterblask och mög. Och herregud så sköna dom är!! Och fotriktiga. Glöm för allt i världen inte att dom är fotriktiga!

Folk frågade mig varför jag köper vinterkläder redan!? HA HA HA. Skämtar ni eller? Jag hade mössa och vantar när jag cyklade till stan. Det var typ tolv grader ute idag. Vid tio grader fryser mitt blod till is utan underställ, dunjacka och fodrade skor. Jag lovar. 

I stan såg jag en kille som gick runt i en tshirt och jeans med armen runt sin påpälsade tjej. Jag drog slutsatsen att han antingen är mycket fattig (och att det då är rätt oschyst av hans brud att inte skänka honom lite av sina kläder) eller att han är riktigt jäkla efterbliven och och snart gravt nedkyld. Jag vet att jag inte borde bry mig, men jag kan verkligen uppröra mig över sådan idioti. Han retar liksom mig med sin klimatokunnighet och trots att det inte är jag som måste frysa (vilket jag gjorde ändå) så känner jag ändå att jag vill gå fram till honom och fråga honom vem fan han tror att han är?

I affärerna var dom sådär överdrivet trevliga mot en när dom såg hur många påsar man hade. Dom antog nog att jag var ett enkelt byte alltså. Men där bedrog dom minsann sig! Jag provade inte en enda sko utan att prova både höger och vänster, med tunnstrumpa och sen riktig strumpa, den storlek jag har och en storlek över samt gjorde en noggrann intervju av hur mycket skon skulle töja sig. När äntligen köpet gick igenom fick jag nästan eskort ut ur butiken för att jag inte skulle fatta tycke för något annat på vägen ut. Med partyskon gjorde jag dessutom om proceduren en gång till. Efter det var jag dödligt älskad. 

Nu måste jag bestämma mig för vad jag ska göra ikväll. Jag kan avslöja att det inte blir någon utgång. Jag har en vit, innehållsrik helg där jag inte sover bort mitt liv. Det är ganska befriande!

Lunchtime!

En riktig vinnare, eller hur? ;)

Lördag.

Inatt satt jag uppe till tre med en morotsjuice och bara skrev. Jag skrev och skrev, brutala sanningar som jag funderar på att berätta här i bloggen. Men jag lät bli. Varför vet jag inte riktigt, bloggen heter ju trots allt sanningen om Mika. Hur ärlig tycker ni att bloggen ska vara egentligen?
 
Om en stund ska jag dra upp i stan och titta på nya saker till min vintergarderob tillsammans med min gudmor.

/M. It's not who you wanna spend Friday night with. It's who you wanna spend all day Saturday with.

Fredagsnöje...

Vi skippar jättetextinlägget idag va? Fredagens outfit är följande: Ett par av favvojeansen och blus från Gina. Nu drar jag på middag och bio.

Ingen bildblogg utan lite lek ;)

Ha en mysig fredagskväll allesammans!

Some people.

Ni får ursäkta gårdagens frånvaro, men det har varit lite si och sådär med sömnen, och igår tog jag chansen att ta igen mig lite. Brist på sömn är absolut min största anledning till att komma i känslomässig obalans. Det är verkligen inget jag sticker under stol med. Av just den anledningen försöker jag att sträva efter åtta timmars vila per dygn! Allt mindre än det ersätter glada Mika med en riktigt dålig variant. Men nog om det! 

Efter en superdålig dag på jobb (var inte många saker som klaffade idag) har jag i  eftermiddag/kväll haft en fantastiskt mysig dag hos Annika som nyss flyttat ihop med sin kille i en superfin lägenhet. Hos Annika får man alltid god mat och dryck, hon är otvivelaktigt en av de bästa värdinnorna jag känner till!

Annika har för övrigt ägnat hela sin helg åt att komplettera sin vintergarderob. Det har inte jag. Jag har två sorters vinterskor, snöskor och stilettklackade "bend over"-shoes. Så om det inte snöar och jag inte ska ut och skaka rumpan så har jag ingenting att ha på mig. Jag har heller inga vantar och mina raggsockar är där hål på. Det betyder shopping, right? Vem ska med?

Och Emina, bilder på nya klänningen utlovas snarast!! Håll utkik.

Gonatt alla härliga bloggläsare! 

Some people come into your life as a blessing, and others come into your life as a lesson...